Nu ser vi bara framåt...

Att jobba flera tillsammans är en sån enorm fördel, om man kan samarbeta och få möjlighet att ta ansvar för uppgifter som stimulerar en själv. Råder en kultur med avundsjuka och missunnsamhet så försvinner snart framåtanda, arbetsglädje så både barn/elever och personalen mår dåligt. Det är inte alls ovanligt att det i perioder blir precis så och det kan vara svårt att se "sanningen" och sitt eget ansvar som arbetskamrat. Hur ska man komma ur det? Varför blir det så här? Det finns bara en väg - man måste våga se sanningen och börja prata med varandra, inte om varandra... Det är skönt att vara med och se en sådan utveckling. Sedan är det upp till alla inblandade att bevara "den nya" kulturen, det gör sig inte självt. NU kan vi se framåt! Eller...?